Idag har jag flera gånger stannat upp och inte haft det minsta lilla minnet av ifall jag stängt garagedörren, avslutat samtalet innan jag satt telefonen i väskan, rattat Volvon över Martinsbron eller schamponerat håret. Puts väck! Inte en enda minnesbild. Nada. Helt borta.
Tur nog så gick det ju bra att kolla upp alla de här grejorna. Dörren var stängd (jag åkte tillbaka och kollade), jag slirade in på gården hemma (= måste ha kört över bron), håret var rent och telefonen var utan någon som sa "hallååååÅÅÅ" i andra ändan.
Självdiagnosen lyder att den totala glömskan beror på uslig nattsömn och på aktiviteternas rutinmässiga karaktär. Men lite obehagligt i alla fall. Det är ju tur att autopiloten tycks vara i skick. Annars kunde jag ha hamnat i Kärsämäki med skitigt hår och en hallåande telefon. Och det skulle ju ha varit... något oväntat.
Första tecknena på att det går för hårt! Ta hand om dig och sakta ner före det är för sent. (Nimim. kokemusta on.)
SvaraRaderaOch en lång nattsömn är också ytterst viktig. Mera än 3 h, that is.
SvaraRaderaMen tack för omtanken :)