Veckoslutet som inte blev av

Det måst finnas få så onödiga saker som att vara sjuk på ett veckoslut. Det blir liksom ingen glad av.

Ungefär lika onödigt som skräp under tangenterna på laptopen. Alltså vem har skräpat ner mitt tangentbord? Mitt fel kan det inte vara. Jag skräpar bara runt laptopen, inte på laptopen. *extra effektivt knackande på bl.a. d, e och r-tangenterna*

En lycklig lemur

Här är mitt kulturhuvudstadsbidrag.

Klick

Min nya träningsvideo så jag ska hänga med lite bättre på Zumba-wannabe-jumppan (Motivus Fiesta).

Temperaturcheck

Morgontanke när dagens outfit skulle väljas: "Sku det vara varmare idag? Det sku det väl. Måst kolla".

3 sekunder snare i köket: "Sidu, sidu, -16 ˚C, det är faktiskt varmare".


Man låter som värsta skoggshuggarfinnen den här vintern, -20 ˚C är lite kyligt och först
-30 ˚C börjar vara kallt.

Livets gång

Det har varit mycket sånt nu. Liv.

Stannar. Tänker.

Det har varit mycket sånt nu.

Nätverkstrubbel

Har haft det stora nöjet att försöka få kontakt med en nätverksprinter idag. Inga problem, tänkte jag innan jag började. Hur svårt kan det vara? Det är ju bara att kopiera inställningarna för brandväggen från datorn där printningen fungerar, installera printerdrivern och så en fanfar, trumvirvel och liten indiandans senare så fungerar allting.

Det gjorde det inte. Fungerade alltså. Trots indiandans till ackompanjemang av många välvalda uttryck från det svenska språket. Och det finska språket. Och lite det engelska också. (Nästan så det skulle räcka till textsättning av en arg liten sång, som motvikt till den prutthurtiga.)

Det är bara att vara väldigt, väldigt, väldigt tacksam över att ha studerat på samma ställe som en massa IT-gurun så man kan ta till "kilauta kaverille"-kortet. Undrar just hur folk beter sig som inte gjort det.
(Red.anm.: dom går inte och köper en nätverksprinter utan en helt vanlig en med USB-kabel, och då slipper dom en massa problem. )

Av glada teknologer blir det tråkiga ingenjörer

Kom hem och möttes av det här på hallmattan:

Så nu följer lite fredagsmys med Affärsvärlden. Härligt! Visst?

Det brukar inte gå något vidare för telefonförsäljarna som alltid försöker tråka Anna, Kotivinkki och vad det nu allt finns för damtidningar åt mig. I wonder why.

Pyttiblogg med spänning

Har varit drabbad av det självkritiska ögat den senaste veckan och inte nått upp över "Publicera inlägg"-tröskeln. Så nu blir det istället ett sammandrag av dom halvfärdiga inläggena. Pyttiblogg, liksom.

- Det fläschade avlägset i en paketbil som stod parkerad på en busshållplats när jag kom brummande in mot Åbo. Dubbelfilig väg -> inte bara jag som körde vid paketbilen när det blixtrade. Så nu har jag intervjuat halva jobbet om när såndärna fartkamerabilar egentligen tar bilder. Till kännedom: det lär ska vara just när man kör förbi bilen. Slutsats: det var nog inte jag som hamnade på bild utan fartdåren som körde i filen bredvid. Hah. Tror jag.

- Vågade mig iväg på en Motivus Fiesta-timme (lite Zumba-stuk). Mestadels var jag på väg åt fel håll med fel fot före. Men när vi kom till...trumvirvel... Lambadan så var jag kung kung i baren med rätt stuk i höftsnurret. Och eftersom det är något pinsamt så tänker jag inte berätta om minnen från lågstadiet med lambada och skoldisko, men det är nog tack vare det som jag i hela 2 minuter hängde med på Fiesta-timmen. Något att vara stolt över. (?)

- När det är -25 C ute så är jag bara väldigt tacksam att jag inte längre är 15 och behöver gå klädd i tights och kort höstrock utan pipo.

Hittills den här veckan har det alltså varit en hit att snigla i trafiken, shakea vilt till lambada och ha på sig en massa kläder när det är kallt. Jag lever ett spännande liv. Brace yourselves. (Utmärkt uttryck lånat  av Sandra.)

Lovsången till Arbis

Arbis is da shit.

Trevliga kurser till ett trevligt pris med (för det mesta) trevliga mänskor. Efter att bara ha sysslat med hobbyn med olika nivåer av prestationskrav, så är det konstigt befriande att ha kvällsprogram där det inte krävs något utöver vanligt folkvett. Jag måste inte kunna, veta, vara duktig, intresserad och känna ansvar för resultatet. Underbart! Orkar jag inte gå någon kväll så är det bara jag som blir ledsen. Utmärkt.

Hur har jag inte insett finheten med det här tidigare? 

Lekte lite med tanken hur det skulle vara att i t.ex. ett halvt år inte ha en enda organiserad hobby. Inga kvällar med färdigt inbokat program. Undrar just vad jag skulle börja göra då. Ha det kliniskt rent hemma hos mig? Knappast. Börja pyssla hejvilt och slutföra alla påbörjade projekt? Ytterst osannolikt. Börja laga mera mat hemma? Antagligen. Sakna onsdagarna på arbis? Säkert.

Och eftersom min hjärna tycks syssla med en massa onödigt när jag kör bil, så får ni ta del av produktionen. Feel free att helt spontant stämma in i:

Lovsången till arbis
Melodi: Hangövalsen (refrängen)

Arbis, arbis, aaarrbiiiiis,
knyppel och balett,
möbeltapetsering,
italienska och sjövett,
gitarrkomp och Kören för alla;
Ja kurser finns gott om att tralla.
Arbis, arbis, aaarbiiiis,
helt bäst i menuett!

Det är nog bäst att Kvarnbron blir klar snart. Det känns liksom lite överpretentiöst att sitta och rimma hurtiga verser till Hangövalsen i kön över Martinsbron.

Hälsningar från intörnet

Det hushålleliga förfallet skylls härmed på min dators prickfria hälsa och intöööörnet (gymnasierektorns uttal à la -90 tal). Må den hälsan bestå, säger jag bara.

NOOOOOOOOOooo...

Jag ska åka tåg i morgon. I finvädret, ser det ut som.

(Sorry, ett tåginlägg till fast tåginlägg borde förbjudas. Lovarlovarlovar att försöka låta bli och skriva flera tåginlägg. För vem bryr sig, på riktigt.)

Ny teknik

Tydligen kan jag sen också tanka E10 i min retrobil. Senast jag kollade så hette det att endast i modeller från -82 framåt, men nu mitt i allt så är det svensk kvalitet från -76 framåt som gäller. Så nu får jag välja mellan att vara miljövänlig enligt EU-definition eller enligt ingenjörsdefinition.

Ja, det var egentligen inte ett svårt val alls. Jag kan ju faktiskt räkna energibalanser helt själv.

Jag gör så att blommorna blommar...

Trots att det regnar vit sörja och det är mörkt och dystert, så har min helt vanliga grönväxt på jobbet mitt i allt fått för sig att börja blomma. Den har hängt med ända sedan jag började jobba, och på de senaste 6 åren som den har bott på min bokhylla har den definitivt inte blommat. (De femtielva andra likadana grönväxterna på kontoret har inte heller blommat...)

Jag har alltså en krukväxt som gillar mig. Något att lägga i CV:n?

Apropå det så har jag haft en barnvisa på repeat i huvudet idag. Ni kan aldrig gissa vilken :)

Lite sommarkänsla kan det behövas i allt slaskande.

På spåret

Jag har åkt tåg i dag. I många timmar. Vi är försenade, så jag är inte framme ännu fast jag borde vara det. (Intresseklubben antecknar.) Vintern inträffar ju bara en gång per år här i Finland så kanske förståelsen för VR:s problem borde vara större, men men....

På förra etappen av den här resan fanns det också andra problem: tågets högtalarsystem var helt och hållet kaputt. Inte det minsta lilla pip om var på spåret vi fanns. Tur för mig att jag visste i vilken ordning stationerna kommer och hur det skulle se ut där var jag skulle stiga av (d.v.s. inte på random mötesplats mitt i urskogen). Men lite nojig blev jag i alla fall och satt och plirade på klockan hela tiden. Och synd på riktigt var det om utlänningarna på tåget.

Tänk att man kan få ledsamt efter högtalartanten. Visste ni att hon ser ut så här.

Edit: Och tydligen är en kvinnoröst mera pålitlig än en mansröst. Hmmm? Gäller det månne kvinnokör vs manskör också?