Lovsången till Arbis

Arbis is da shit.

Trevliga kurser till ett trevligt pris med (för det mesta) trevliga mänskor. Efter att bara ha sysslat med hobbyn med olika nivåer av prestationskrav, så är det konstigt befriande att ha kvällsprogram där det inte krävs något utöver vanligt folkvett. Jag måste inte kunna, veta, vara duktig, intresserad och känna ansvar för resultatet. Underbart! Orkar jag inte gå någon kväll så är det bara jag som blir ledsen. Utmärkt.

Hur har jag inte insett finheten med det här tidigare? 

Lekte lite med tanken hur det skulle vara att i t.ex. ett halvt år inte ha en enda organiserad hobby. Inga kvällar med färdigt inbokat program. Undrar just vad jag skulle börja göra då. Ha det kliniskt rent hemma hos mig? Knappast. Börja pyssla hejvilt och slutföra alla påbörjade projekt? Ytterst osannolikt. Börja laga mera mat hemma? Antagligen. Sakna onsdagarna på arbis? Säkert.

Och eftersom min hjärna tycks syssla med en massa onödigt när jag kör bil, så får ni ta del av produktionen. Feel free att helt spontant stämma in i:

Lovsången till arbis
Melodi: Hangövalsen (refrängen)

Arbis, arbis, aaarrbiiiiis,
knyppel och balett,
möbeltapetsering,
italienska och sjövett,
gitarrkomp och Kören för alla;
Ja kurser finns gott om att tralla.
Arbis, arbis, aaarbiiiis,
helt bäst i menuett!

Det är nog bäst att Kvarnbron blir klar snart. Det känns liksom lite överpretentiöst att sitta och rimma hurtiga verser till Hangövalsen i kön över Martinsbron.