Det allvarliga inlägget

När världen, och jag, följer med en kärnkraftsolycka i realtid blir det liksom som om allt annat som pågår blir på andra plats. Men vidden av det realtida mänskliga lidandet slog till med full kraft när jag, med tårarna trillande, satt och tittade på New York Times bildserie från Japan. Jag kommer nog aldrig att glömma bilden av den här tjejen, klick.

Och orden tog slut.

Lövblåseväntan i lövblåsarnas huvudstad

Det har inte hänt så mycket i mitt liv så därför är här värsta bloggtorkan. Däremot har jag köpt nya skor:

Bilden är från http://www.vagabond.com/ ,
dom har en massa nytt och vårigt fint!

Nu är det bara att invänta vårstädning av gatorna. Fram med lövblåsarna!

Sötsugen

Jag är så fruktansvärt sötsugen så det är omöjligt att tänka på något annat än karkki. Tänkte jag sku sluta med småätandet av godis och det hela har INTE börjat bra. (Eller för att vara exakt så har det nog varit mera storätandet av godis.)


Det heter ju att man kan skriva av sig, så here goes:

min inre karkkidialog
"mmm, Dumle, jo Dumle sku ju va gott, eller sen Alkokarameller, en stor påse, fast jo GLASS, dumleglass, eller helst Snickersglass till kaffet, eller Kingis eller ba choko, jooo CHOKO, Dajm sku ju vara snuskigt gott, eller sen den där vitchoko-jordgubbs-Magnum glassen vad den nu sen heter, nå, den iallafall, och lite chilichoklad, eller sen salmiak, eller Haribos nappar, jooo det sku också vara gott, och LAKRITS, åh, riktigt FÄRSK lakrits, eller sen Brunbergs toffechoko, dom där fyrkanterna som är ännu godare än alkokaramellerna, och KLADDKAKA med myki grädde och en Piispanmunkki, eller en bebe, och väntas nu, nu tappa jag godisspåret, ja alltså nötchoklad med hela nötter och lakritstoffe, sån man får på båten och, nämen SKÄRPNING mänska, sluta nu. Tänk på tomater och sallad. Mmm, avokado...?"

Jaha.

Nej, det hjälpte inte.

Fortfarande lika sötsugen.

Smygroligt

Har fnissat hejdlöst åt det här idag:

klick

Undrar just om bilden är plockad med flit?

Rosigt glad

Jag har en kollega som varje kvinnodag kommer med en ros åt alla damer på kontoret. Han gör det för att han tycker att vi är värda en blomma och för att han önskar oss en bra dag. Inget konstigare än så. Sådant blir man ju genuint glad av. Titta så fin ros jag fick ->

Min jämställdhet tål nog en dag med lite uppskattning.

Och veckoslutet fortsatte...

 ...med Utrensning på ÅST och sedan middag på Amarillo med en något annorlunda efterrättsundehållning. Vi råkade nämligen sitta i bordet intill Amarillos matcheftersnack med TPS backarna Jens Skålberg och Steve McCarthy. Mitt eminenta teatersällskap knäppte en bild, titta här på mig i inställsam min mellan Steve i blå skjorta och Jens i grön jacka. Från matcheftersnacket kan återges att Jenssan gillar Slatan. Som Sveriges bästa idrottare. Annars gillar han sin flickvän. Som berättar när han ska raka sig. Det ni, efterrättsprogram när det är som bäst.

(Om årets hockey sades inget nytt och revolutionerande. Kort referat om någon ändå dör av nyfikenhet: bladibladibla, måst vinna de sista matcherna också så inte Pelicans går om, bladibladibla, det har spelats rysligt dåligt den här säsongen, bladibladibla, jättefina fans som orkar heja i alla fall, bladibladibla Åbo är nog en fin stad med å och allt.)

Nytt försök

Om ett veckoslut tappas bort blir veckan efteråt inget bra. Nu är det testat och jag rekommenderar det inte. Men nästa vecka kommer att bli en succé för nu har jag inlett helgen med VVV.

Nej, nej, inte familjemyset (trots Volvon). Vin, Vänner och ...Vingstar, ju.